Stress vs Ångest
Hej! Det var ett tag sen känns det som. För att jag har det bra. Eller stressad. Eller båda. Vet inte. Men har kännt mig stressad de senaste veckorna och tror faktiskt (inte bara för att negga) att det gör att jag inte hinner tänka, dvs inte hinner få ångest. Är lite nervös inför sportlovet när allt med GS är över och jag får mycket tid igen. Har varit sjuk denna helg och märket att jag maniskt skrollar instagram, som förr. För sedan Kina har jag tittat väldigt sällan, ungefär tre gånger per dag och inte känt ett större behov. Mina "gladast" perioder har varit när jag är stessad. Kanske bär jag på en grund ångest. Som alltid kommer göra sig påmind när inget annat distraherar. Hoppas inte det.
Men överlag mår jag iallafall bra. Jämfört med hösten tänker jag. Då kändes det verkligen som jag var påväg mot en depression och jag var livrädd. Allt gav mig ångest. Inget känndes tryggt. Nu är allt som då fast mycket mycket mildare. I vissa situationer är ångesten bara ett minne blott. Medan den ligger och spökar under andra. Men nu är den bakom dörrar. Ibland puttar den på och vill släppas lös. Men den är bakom dörrar. Innan fanns den alltid bakom min rygg. Alltid. Oundviklig var den. Är rädd att hamna där igen. Men nu fokuserar jag framåt.
Vill resa och vila på sportlovet. För att komma bort. Sola. Andas. Fota. Äh får se. Ska göra mitt bästa för att komma iväg iallafall. Puss.