Ful tjej
Jag måste sluta förvänta mig, och fästa mig vid människor som inte är stabila. Nej. Det går inte. JAg vill egentligen inte vara hans kompis samtidigt som allt jag vill är att vara hans kompis. Ring inte. Jag ringer. Besviken. Hopp. Död. Hopp. Dramatisk? Garanterat. Men jag hatar tat jag är så känslostyrd. För uppenbarligen kna jag inte hantera det. GÖR ALDRIG FULA MÄNNISKOR KÄNSLOSTYRD DU MÄKTIGE. Det går i en negativ sprial. Hopp, satsning, besvikelse. Samma samma samma. Inte bara honom nej. Utan alla av det opålitliga könet. Varenda jävla kotte. Fula tjejer är offren. Fula känslostyrda tjejer är de största offren. Jag är ett offer och fuck it. Jag får tycka att världen behandlar mig orättvist fast jag är fett priviligerad. FÖR ATT VARA EN FUL KÄNSLOSTYRD PRIVILIGERAD TJEJ ÄR INTE ATT VARA PRIVILIGERAD. Det är inte det. Jaja jag är det såklart. MEn inte nu. Inte nu. Kan vi åtminståde få en guide på hur man ska hantera situationer som får en att vilja sprängas av överkokta känslor. JAg vill typ på gråtterapi och få en timme där jag bara gråter ut all jäva skit och får tycka synd om mig själv. En timme. Kan jag inte få det. Sätt på något assorgligt. Lämna mig på en soffa i ett tomt rum med en skärm, mjuka servetter och en stor filt. Och låt mig dränka filten av tårar. För ibland känn det verkligen som att jag kommer sprängas. Då kan jag inte tänka, inte sitta, inte sova, inte äta och ses. Då kan jag bara fokusera på att dra åt mig alla känslor som håller på att läcka. Låt de läcka förfan. Men det går inte. Jag kan inte. Jag vill inte. Men jag vill. Och jag vill ha någo som håller om mig. Tyst. Bara en kropp fylld med värmde och levande friska celler. Bredvid mig. Tittar inte på mig. Tittar på den srogiliga filmen. Låter mig gråta. Överdramatiserar inte. En timme. Ge mig bara det.