Rädd att förlora vänner
Kom nyss upp till sovrummet från att ha suttit bänkad framför soffan i cirka många timmar. Så sjukt deppigt. Blir så deppig av att sitta framför tvn länge. En faktor kan vara för att jag halvt satt ensam och framförallt känner mig ensam. Hatar att känna mig ensam och jävlig och ful. Det jag har gjort sen middagen (som åts hyfsat tidigt) är att kolla på serier och mello med en konstant tuggande mun. Ätit så sjukt mycket skit. Nu är min mage jätte upssväld och jag kännder bara att det är så sjukt ocärt att lägga så mkt tid på träningen när jag bara äter upp skiten igen och ingen skillnad ges!!! Snarare motsats effekt typ. Hatar mig själv för det. Måste sluta småäta. Nu på lovet måste jag lova mig själv att passa på att äta nyttigt och försöka göra som vana att inte småäta så mkt som jag brukar när jag är hemma. Varför jag gör det är för att jag känner mig rastlös. Det intressantaste som händer är när jag funderar på vad jag ska plocka ur kylskåpet liksom. Fasen.
Aa som det kanske märks är jag inne in en jag-är-värdelös-svacka igen. Känner bara att jag inte gör något vettigt och att ingen egentligen gillar mig och att jag inte passar in osv. Min lärare skulle garanterat säga att jag tycker att världen kretsar för mycket om mig själv, vilket säkert är sant men det är svårt att utgå från någonannan när jag inte vet hur någon annan känner och tänker.
Har börjat störa mig på min syster. Eller börjat och börjat, nu börjar jag skriva om det iaf. Känns liksom som att vi mer och mer går ifrån varann och har svårare och svårare att förstå varann. Har liksom inget konkret jag kan säga tiil henne att ändra på utan det är bara hur hon beter sig. Och det är verkligen ingen syskongrej vilke är fett synd för om det fortsätter såhär kommer vi ha sämt kontakt när vi blir stora vilket skulle vara fett tråkigt. Tycker att hon påminner om Kristofer Triumf. Han verkar enligt mig tro för mycket om sig själv men vill dölja det genom att framställa sig själv som jätte ödmjuk och öppen för allt. Det är han säkert men det är iaf denna känsla (som är svår att beskriva) som jag får när jag hör honom och det är samma med HA. Orkar typ inte prata med henne för jag vet vad hon kommer svara. Asså det är skit svårt att förklara exakt men jag klickar helt enkelt inte med henne längre. Tror det beror på att när jag var liten så gick jag efter hennes spår och jag tyckte samma om allt och vi förstod varann. Nu svänger bådås tidigare raka vägar, fast mitt år höger och hennes vänster, hoppas bara de korsars snart igen för det blir så tråkigt annars.
Idag, eller just nu hänger mitt ex gäng där både MA och VE ingår. Får lite snaps från dem och hoppas typ att de har tråkigt. Jag är en så hemsk vän men det är verkligen inget jag kan stoppa. Försöker inte tänka på det men kommer på mig själv om och om igen att jag typ ber att de ska ha tråkigt, lite iaf, eller tråkigare än när jag var med. Tror inte de har det för de de ska dricka och det är VEs första gång så det kommer antagligen bli väldigt kul. Medan jag sitter framför mello. Då kände jag mig så misslyckad alltså. Alla festar och har skoj med vänner och jag är... ensam, för mina bästa vänner är med sitt bästa gäng som inte jag är med och jag kommer inte vara med i deras roliga minnen never. Gud blir deppig nu när jag skriver. Tänkte på det när jag satt framför tvn att jag verkligen inte har något kompisgäng alls och blir så ledsen när jag tänker på det för det är verkligen en dröm att ha ett gäng där man gillar alla i gänget. Typ MA och VE kommer ju alltid välja deras gäng före mig för det är oftast roligare att umgås i gäng, iaf om hela gänget är nära vänner. Det är inte så att jag är en konkurent. MA vägrar sitta med mig och SO på lunchen och det är faktiskt lite jobbogt. Blev typ kränkt när vi gick in tillsammans till maten oh hon frågande om hon fick vänta vid mitt bord med maten tills hennes gäng kom in. Är det verkligen så jobbigt att vara med mig?? Tydligen.
Jag har ju sett fram emot sommaren jätte jätte mkt vilket jag fortfarande gör men blir osäkrare och osäkrare för varje dag för jag är rädd att mina vänner ska ha tröttnat på mig tills då, framför allt MA. Hon är den vännen jag tror jag skulle valt om jag bara ick välja en men obviously skulle hon inte valt mig för hon har väldigt många nära vänner och hon umgås med mig nästan minst. :). Hoppas att vi är på hennes landställe för det var kul och hoppas familjeresan blir kul och hoppas jag får en ny vän och hoppas gymnasievalet blir bra och hoppas jag blir snyggare och hoppas VI kommer komma ihåg mig och att vi kommer stötas vid och prata efter. Hoppas bara att allt löser sig och blir bra för vill bara ha det bra.
Känner att om jag börjar på ett nytt stykcet kommer texten aldrig ta slut så det får bli en annan gång. PUSS