Nu känns det lite jobbigt
Känns som mitt hem blivit mer och mer som en ond plats. Jag vill sitta på bussen. Jag vill sitta på ett cafe. Jag vill sitta hemma hos Lisa. Jag vill sitta på ett flyg. Var som. Känner mig friare då. Så fort jag passerar ytterdörren är det som det stora luftutrymmet magnetiskt dras in mot min kropp. Så känns det faktiskt. Kommer på mig själv flera gånger i veckan att jag inte vill gå av när bussen når Juliaborg. Nej snälla fem minuter till tänker jag.