Jag är ute ur grottan

Hej! Jag mår bra. Jag mår bra. Jag känner mig inte deppig. Inte haft ångest på länge och känner mig sälan nedstämd! Vågar knappt skriva detta. Som att det kommer försvinna om jag inser det. Men jag mår faktiskt bra. Vet inte om det var Kinaresan som stärkte mig eller att jag bara hade varit tillräckligt länge nere i hålan att tunnen bara var slut. 
 
Känns som jag har insett att livet är så mycket större än töntar på södra eller lökiga snaps eller ruttna fester med ruttna personer. De kanske är färska nu men efter gymnasietiden kommer många ruttna och falla från träden. Eller inte. I dont know. Men jag ska inte ruttna och falla iallafall. Det ska jag inte och det kommer jag inte. Mina vänner är äkta, geniuina och asroliga. Jag har drivet. Jag har självförtroendet. Därför ska jag ta vara på detta och inte slösa bort det genom att grubbla över irrelevanta skitgrejer som inte spelar någon roll i MITT liv. 
 
Om bytet till Södra var mitt bästa beslut så var resan till Shanghai mitt nästbästa tror jag. Fick tänka, komma bort, ha kul och framför allt uppleva hur livet kan se ut. Det motiverar mig. 
 
Känns bra. Är glad. Skrattar mycket. Tacksam över livet igen. Tack du för det.