Det blir nog inget bra lov ändå
Hejsan. Mår inte så bra. Är inte nere i deppläget än men känner att det ligger runt hörnet. Känner mig bara så misslyckad. Vägde mig förut. Har gått upp hela fyra kilo sedan förra sommaren. Wiho. Sen kan jag knapp kontrolera mitt ätande. Det är bara en sak som ger mig låte ångest, det stora klyfta ligger fortfarande på kompissaken. Jag har seriöst två vänner jag vet att jag kan ringa och fråga om vi kan hänga, VE och MA. Sen klart, inga fler. Grejen med VE är att jag kan störa mig på småsaker hon gör när vi är i skolan, svåt att förklara vad men när hon liksom försöker spela super social osv. Missförstå inte, hon är super, förutom att hon inte är så social om ni fattar, hon träffar nog inte på så mycket folk utanför skolan så hon vet liksom inte hur man ska bete sig. Jag låter som ett svin men det är inte så grovt som det låter, hon är inte efterbliven eller något alls men aa, hoppas ni fattar. Tycker jätte mycket om att vara med dessa men det börjar kännas lite uttjatat nu, att vi liksom alltid gör samma saker, inget spännande.
Mellan mig och AN så vet jag inte. Jag vet aldrig som ni kanske har märkt. Det är alltid jag som frågar om vi ska gör något. Hon kan fråga om det är med hela gänget men aldrig bara vi. Aldrig, har nästan aldrig hänt så långt jag kan minnas. Iallafall inte sen vi blev kompisar x2. Tänker alltid att jag ska hålla mig och inte kontakta henne för att vänta in hennes förfrågan, den förfrågan som aldrig kommer. OCh jag vill ju trots detta ses så till slut blir det ändå samma visa. Jag kontaktar. Ibland nekar hon och jag känner mig dum som tror att hon gillar mig, desperat som alltid kontaktar och aldrig kan låta henne vara. Inte för att jag kontaktar så ofta ens. Ska det vara såhär mellan en och ens "bästa vän". Vet inte om hon är det. Vet inte vad en bästa vän är för har aldrig upplevt det som en självklarhet. Eller kanske en gång med KL, då var det dock inte besvarat. Så ja, jag kanske inte ska ha sånna.
Att skaffa nya vänner har ju gått sådär, eller nej, det har gått jävligt dåligt. Tror ingen av de vill vara med mig utan tycker mest jag är jobbig. Garanterar att DA inte gillar mig. Det känns lite jobbigt faktsikt. Tror inte jag kommer "komma in" i gänget om hon inte gillar mig tyvärr. Det ända ja kan göra är att be sommarlovet skynda sig så jag slipper bli deprimerad och hoppas att nian går jävligt snabbt. Vill gå vidare. Jag ska inte vara på denna plats. Eller kanske jag ska det, jag vet inte. Jag vet inget längre.
