Påminnelse för att inte hamna på botten
Hej. Sittr i skolan men kan inte låta bli att skriva av mig lite irritation. När jag är besbiken som nu får jag flashbacks till sjuan och åttan då jag alltid var irriterad och besviken framför allt. Nu när jag tänker efter är det ett extremt bra ord att beskriva den perioden med. Besvikelse. Inte bara från andra utan mig själv och hur jag hade föreställt mig att allt skulle var men hur det tillslut blev.
Nu känns det sådär, när man bara blir sviken utan att få en och känner sig lite dum och bortvald. Okej det har inte hänt något super allvarligt men för mig som inte lever i en stor värld blir det en utstickade jobbig sak. Kort beskrivet valde MA bort mig framför hennes andra vän/min exvän. Och jag hatar mig själv för att inte förså henne bättre och sätta mig in mer i hennes situation. Istället gräver jag ner mig i mitt egna mörker. Men så är det och hur jag än vrider och vänder slutar det ändå bara upp i besvikelse. Att jag blir så pass besviken som jag blir beror på att jag många gånger känner mig som en tvåa och att jag genuint tycker att jag förtjänar bättre. MA är min nr ett tror jag och jag tänker liksom vad jag skulle göra mot henne osv. I grunden blir jag ju besviken på henne för jag tycker om henne, tex skulle jag inte bli lika besviken om det inye gällde henne. hon valde också att inte säga detta till mig utan jag fick hörs det via VE och sedan själv fråga för att få det bekräftat, det kunde hon väl bjuda på. Att hon själv skulle berätta för mig. Att hon inte gör det kan ju (hemskt nog) bero på att hon betyder mer för mig än jag för henne. Det är verkligen det jobbigaste. Åhhh nu gräver jag ner mig för djup. Min stolthet vill inte ta upp detta med henne och bara vara smådryg typ men känslIgA besvikna jag vill bara få en snäll förklaring. Äsch jag vet inte, nu gräver jag ner mig själv igen. Detta ska inte bli ett deppigt år, vill gärna inte ha en repris på förra året.
Puss och hej hoppas detta blir okej<3